ladyochlufsen

Solens strålar kastar sitt sken över golvtiljorna. Huset är gammalt. Byggt i slutet av 1700- talet. Utanför fönstret skuttar en harunge förbi. Nere vid ängen nedanför mumsar en älg i sig löv från några kvistar. Sitter och njuter mitt morgonkaffe medan jag lyssnar på radion som spelar programmet " Ring så spelar vi". Ännu en vacker morgon tänker jag. Idag ska jag och mina föräldrar upp i skogen och plocka blåbär. Det är så vackert där. Året är 1982 och jag är 12 år gammal. Detta är en sann berättelse. Jag växte ju upp under 80- talet, och då var det mycket som var annorlunda mot för nu. Jag upplever att musiken också var bättre. Men det är väl för att jag är i medelåldern. Det är en epok som aldrig kommer att återvända. Tiderna förändras. Nu ska det mesta vara digitaliserat. Jag reste aldrig utomlands när jag var barn, men jag var glad och nöjd ändå. Jag längtade aldrig efter sådant. Det var en leasa för själen att kunna få vara på landet och njuta av skog och sjö. Nu är all skog borta som jag vandrade i. Bara det att ha fika md sig och sitta på en stubbe och se alla träd var som att vara i en slottsal. Alla dessa höga granar och tallar som stod tätt. Det är något jag önskar alla barn fick uppleva. Att få känna den mjuka mossan under mina stövlar. Ha det gott. See You!