ladyochlufsen

Hej därute, idag så var det ju meningen att jag skulle operera bort min visdomsrot som har varit så besvärlig. På något underligt vis så kände jag mig inte orolig. Jag fick komma in på rummet, och käkkirurgen satte sig vid datorn. Jag frågade vad som skulle hända om bedövningen inte skulle hjälpa, och då sa hon att hon skulle behöva skjuta upp det några veckor, tills infektionen hade gått tillbaka. Hon menade att hon skulle skriva ut pencillinet som jag ju inte tålde. Då berättade jag för henne om min pencillin allergi och vad som hade hänt och då tyckte hon att det var lika bra att jag får narkos. Jag trodde inte mina öron, skulle jag få slippa att ligga och våndas över att få ont. Käkkirurgen berättade att de gör det på Piteå lasarett, och hon trodde inte att det var någon fara med käkinfektionen, att jag kan ha den fram tills det blir operationsdags före sommaren. Assisten tittade på mig och sa att det nog föll en sten från mitt hjärta och det gjorde det verkligen. Jag blev så glad så jag gav henne och assistenten flera kramar, det tyckte de var trevligt. Jag fick sätta mig ner och fylla i en narkosjournal och så skickade hon remissen till Piteå lasarett, sedan så skrev hon ett intyg som jag ska ge till min arbetsgivare. Jag står ut med hur mycket käkinfektion som helst nu när jag vet att jag får sova.Så nu känns allting ljusare efter alla vedermödor den senaste tiden.Nu blir det lasagne.Ha det gott och tack för alla uppmuntrande kommentarer som jag fått inför ingreppet. See You!