ladyochlufsen

Såg en dokumentär förra helgen om en elefant som hade blivit fångad i Afrika. Hon fångades som unge och blev forslad över till USA för att kunna upphandlas och bli tränad på cirkus. I 20 år blev den misshandlad varje dag, i början hade hon haft en trehjuling som hon uppträdde med, som hon sedan blev för stor att kunna sitta på. Till slut en dag i augusti 1994 när cirkusen skulle uppträda på Hawaii, löpte elefanten amok och inför chockade åskådare trampade ihjäl och krossade tränaren. Hon rusade sedan ut på gatorna i Hawaii efter att först ha mejat ner ett högt stängsel av stål och skadat en annan person. Elefanten ville bara fly från allt samman. Efter en halvtimme och de hade försökt bedöva henne utan resultat, började polisen skjuta på henne. Hon stod lutad mot en bil och de sköt henne överallt på hennes kropp även ena ögat. När hon försökte resa sig igen sköt de henne snabbt med flera skott så hon kollapsade och föll slutligen lutad mot bilen och dog efter att de skjutit med 87 skott. Hon hade en liten partyhatt som satt kvar på huvudet som hon skulle ha under uppträdandet. Obduktionen av tränaren visade att förutom hans krosskador även hade kokain och alkohol i blodet, så han var ju ingen snäll tränare precis. Efter händelsen på Hawaii togs beslut så småningom att man skulle förbjuda att ha djur som uppträdde på cirkus. Även den kända cirkus Scott under ledning av bröderna Bronett. ( Deras pappa brukade alltid säga under förställningarna " Får jag be om största möjliga tyyyysnad") slutade att använda djur. När de som skulle frakta bort elefantkroppen kom upptäckte de att det hade runnit en tår nerför ena kinden på elefanten. Elefanten blev ju skjuten i ena ögat men jag tror att djur har känslor. Jag har till och med sett en tiger på film som det rinner en tår ifrån ögat som inte hade skador på ögonen. Den hade fångats i en fälla. Vad vill jag få fram för budskap av denna sanna berättelse: jo, jag anser att det är vansinne att låta djur bli misshandlade för att kunna dansa, cykla och göra konster för att vi människor ska ha roligt. De lever under vidriga förhållanden. Det sker fortfarande både i Thailand och flera andra platser i världen tyvärr.De uppträder inte för att de tycker om det utan för att undvika stryk. I slutet av dokumentären visar de 2 av Tykes kompisar som när de kom till den bättre platsen, först visade tecken på rädsla för slag. Men efter hand upptäckte att de inte blev slagna så fort någon kom med en pinne. Nu betar dessa vackra djur och mår bra, men jag tror aldrig de glömmer vad de tidigare varit med om.