Ledig dag inför helgen
Hej, hoppas att ni har det bra. Mina föräldrar har nyss varit här och hämtat lite kläder. Jag har klippt lady och lufsens klor. Imorgon går jag på jobbarhelgen. Det ska bli skönt att göra bort den, så att jag får vara ledig sedan. Tycker att det är så skönt när man får vara ledig. Hade jag varit arbetslös så kanske man inte hade uppskattat ledigheten på samma sätt. I helgen så är det avslutningsfest här i Boden för kattklubben som min uppfödare håller i. Som jag skrev i min förra blogg så kommer jag inte att ställa ut mina katter i år. Men däremot så kommer jag att åka och titta på kattutställningen i Arcus i augusti. Ha det gott. See you.
Fler barndomsminnen.
På höstkvällarna när jag var barn så brukade vi gå runt byn, och bara ha reflexer och en ficklampa med oss.
Det sägs att det spökar i ett av husen i byn, som är obebott just nu. Varje gång som vi närmade oss gatlyset som fanns vid vägen som gick ner till spökhuset, så slocknade lampan. När man hade gått en bra bit ner mot det så kallade spökhuset, så tändes gatlyset. Jag kan fortfarande än idag inte förstå hur det kunde bli så. Det finns ingen logisk förklaring. Även sällskapsdjur som passerat det huset har börjat morra när de gått förbi. Människor som bott där har inte velat stanna där för att de sagt att det spökar. En gång när min mormor och morfar levde så råkade min morfar titta över på andra sidan byn, och fick då se att det var tänt överallt i huset. Ingen var där. Jag tyckte att det var otäckt att gå där. Jag tror inte på spöken, men det är ändå obehagligt. Det var allt jag hade att skriva för den här gången. See you.
Fler barndomsminnen.
På höstkvällarna när jag var barn så brukade vi gå runt byn, och bara ha reflexer och en ficklampa med oss.
Det sägs att det spökar i ett av husen i byn, som är obebott just nu. Varje gång som vi närmade oss gatlyset som fanns vid vägen som gick ner till spökhuset, så slocknade lampan. När man hade gått en bra bit ner mot det så kallade spökhuset, så tändes gatlyset. Jag kan fortfarande än idag inte förstå hur det kunde bli så. Det finns ingen logisk förklaring. Även sällskapsdjur som passerat det huset har börjat morra när de gått förbi. Människor som bott där har inte velat stanna där för att de sagt att det spökar. En gång när min mormor och morfar levde så råkade min morfar titta över på andra sidan byn, och fick då se att det var tänt överallt i huset. Ingen var där. Jag tyckte att det var otäckt att gå där. Jag tror inte på spöken, men det är ändå obehagligt. Det var allt jag hade att skriva för den här gången. See you.
Kommentarer
Postat av: Pastorsfrun
Hejhej!!
Klart jag vill att du kommenterar! Tycker jättemycke om dina kommentarer!
Vad härligt att läsa minnen från din barndom!!!
De är bra fina dina katter! Ha en underbar helg!!!
Kram
Postat av: Gunilla, S*Deltas
Vad kul att du klipper klorna själv nu, antar att Lufsen har förstått att det är du som bestämmer? ;)
Tack för dina fina ord men träffarna är det vi alla som hjälps åt. :) Trevlig helg! kram
Trackback